In my field of paper flowers
Att vara ifred för länge. Det är då man hinner börja fundera för mycket, om för många saker.
Och det är inte alltid en bra sak.
Visst har jag insett att jag inte kommer bli något efter att ha gått estet. Att ett jobb inom musik ligger
lång bortom räckhåll för mig. Jag är inte direkt dum och naiv, och tror att jag ska lyckas inom det. Ändå blir jag arg när folk dömmer oss som går estetiska, men det är kanske den enda chans vi har att få göra det vi gillar? För sen kanske den inte blir tid över. Även om folk säger att ingenting är omöjligt, bara du tror att du klarar det. Ledsen, men vissa saker är omöjligt. Annars skulle det vara fred på jorden, alla skulle ha jobb, och halva jävla befolkning skulle vara superkändisar.
Sorry, men världen är inte så.
Det gör förvånansvärt ont att inse att jag aldrig kommer att stå där. Ångesten väller över mig och jag kan inte sätta ord på ilskan som växer så fort jag tänker på att jag kommer att sluta på nåt jävla kontor. Göra nåt jag absolut inte gillar.
Ingen kan uppmuntra mig och säga att "men du kan klara det". För jag VET att jag inte är nog bra. Du kanske tycker att jag har en negativ inställning? Nej, jag har bara insett verkligheten.
Och det är inte alltid en bra sak.
Visst har jag insett att jag inte kommer bli något efter att ha gått estet. Att ett jobb inom musik ligger
lång bortom räckhåll för mig. Jag är inte direkt dum och naiv, och tror att jag ska lyckas inom det. Ändå blir jag arg när folk dömmer oss som går estetiska, men det är kanske den enda chans vi har att få göra det vi gillar? För sen kanske den inte blir tid över. Även om folk säger att ingenting är omöjligt, bara du tror att du klarar det. Ledsen, men vissa saker är omöjligt. Annars skulle det vara fred på jorden, alla skulle ha jobb, och halva jävla befolkning skulle vara superkändisar.
Sorry, men världen är inte så.
Det gör förvånansvärt ont att inse att jag aldrig kommer att stå där. Ångesten väller över mig och jag kan inte sätta ord på ilskan som växer så fort jag tänker på att jag kommer att sluta på nåt jävla kontor. Göra nåt jag absolut inte gillar.
Ingen kan uppmuntra mig och säga att "men du kan klara det". För jag VET att jag inte är nog bra. Du kanske tycker att jag har en negativ inställning? Nej, jag har bara insett verkligheten.
Kommentarer
Postat av: Petra
ALLA VET HUR JÄVLA BRA DU ÄR SÅ SLUTA NU!
Postat av: Liss
men angelica, bara man tror är allt möjligt! Har du aldrig sett Peter Pan? Och visst, jag tror inte heller att jag kommer slå igenom inom musiken, men vem säger att man inte kan drömma? Och om det är något jag lärt mig om dig är det att du aldrig någonsin skulle nöja dig med att göra något du inte vill resten av livet. Du kommer gå din väg, du kommer lyckas med det du bestämmer dig för. Det VET jag.
Dessutom är du visst bra nog, så det så. Du måste bara tro lite mer på dig själv! :)<3
Postat av: Liss
Ja, just, fortsätt blogga, du är skitbra! :D
Trackback
